I onsdags var det öppet hus på polisstationen i stan, anledningen är den rekryteringsturné som för tillfället pågår i Värmland. På plats på informationsmötet fanns Pia Berg, rekryteringsansvarig hos Polisen i Värmland, Ulf Sjöö, stationsbefäl i Filipstad, några lokala polisassistenter samt cirka 25 intresserade ungdomar som fick klart för sig vad som krävs för att bli polis. Av de fem platser som besökts kom det flest intresserade i Filipstad.

Från vänster: Ulf Sjöö, stationsbefäl, Camilla Silvertuva, polisassistent och Pia Berg, rekryteringsansvarig hos polisen i Värmland som berättar om olika moment i fystestet. Foto: A-C Windh.
Medelåldern hos de sökande är 26 år, men det finns även de som hunnit fylla 40. De flesta har några års arbetslivserfarenhet och några har redan tidigare studerat på högskola eller universitet.
Vid de senaste antagningstillfällena har nästan 40 procent av de antagna studenterna varit kvinnor och cirka 15 procent har invandrarbakgrund. Polisens mål är att ha en kår som speglar samhället i stort.
– De som sökt tidigare har varit av alla kategorier, till exempel skogsarbetare, snickare, kock, ordningsvakt, lärare eller direkt från gymnasiet, berättar Pia Berg.

Ungefär 25 förväntansfulla och intresserade personer kom på rekryteringsträffen. Foto: A-C Windh.
De som har de betyg som krävs och söker kallas till polisen i hemlänet till svenskprov och samtal. Om man efter granskning, svenskprov och samtal bedöms lämplig får den sökande genomgå ett fysiskt test, som innehåller ett koordinationstest, styrkeprov, konditionstest och simprov.
Ytterligare tester, undersökningar och intervjuer genomförs hos Pliktverket.
Ni kan läsa mer om allt detta på www.polisen.se/blipolis och i de formella kraven.
Ungefär 7 000 personer söker till polisutbildningen varje år, vilket innebär att 20 personer konkurrerar om en plats. När svenskprovet är klart och bedömt har de 7 000 sökandena reducerats rejält.
Omkring 2 000 sökande går vidare till fystestet. Det görs också urval av dem som har mest konkurrenskraft på polishögskolan.
Vid nästa gallring hos pliktverket brukar det vara 900 kvar. Efter sista uttagningen finns det 300-350 personer kvar som får gå utbildningen.
I Värmland kommer 40 poliser att gå i pension fram till 2015. De senaste åren har kåren också föryngrats.
– Ett politiskt mål har varit att det ska finnas 20 000 poliser år 2010. Nu finns 20 500 poliser, vilket är bra. Det är dock val snart och vi är politiskt styrda, så sådant kan ändras, säger Pia Berg.
Det har på politisk nivå diskuterats om en ny polisutbildningsform. Men utbildningsmålen är inte fastställda ännu. Denna utbildning är tänkt att vara treårig och att den ska hållas vid universiteten, följt av 1 års praktik som man inte vet hur man ska lösa ännu. I dagsläget är polisutbildningen fyra terminer studier och följt av aspiranttjänstgöring (praktiktermin).

Korridoren på polisstationen. Här har många poliser och busar passerat. Foto: F. Holm.
Polisassistenten Camilla Silvertuva har varit polis i snart fyra år och har jobbat i Filipstad hela tiden, där hon också gjort sin aspiranttjänst. Hon jobbar även i Storfors och Kristinehamn ibland. Camilla berättar, att för någon dag sedan fick de åka på ett larm vid ICA i Kristinehamn, samtidigt som det var en stulen bil i diket på ett annat ställe.
– När man är två man hinner man inte alltid med allting, säger hon.
Några brukar undra om det går att vara från Filipstad och att jobba i Filipstad. Camilla tycker det är en stor fördel. Man har lokalkännedom, vet var man kan hitta folk och känner igen människor.
– Det är lättare att hitta en gata, och veta hur personer ser ut.
Hon tycker att det enbart varit en fördel att jobba i Filipstad.
– Många tror kanske att drömmen är att komma till en storstad. Men det är kanske mer lärorikt att bo på en liten ort. Man får klara sig på två man ibland. I storstäder kanske det är tio man på samma jobb. Man blir väldigt kunnig som polis på ett litet ställe, menar stationsbefäl Ulf Sjöö.
– Det är väldigt givande att vara polis på en liten ort. Här kan man få vara tekniker och allt. Det är mer olika uppgifter – i storstan finns det tekniker och andra som sköter allt. Här får man lära sig mycket mer, som att ta fingeravtryck. Nackdelarna är att man inte kan få hjälp om man hamnar i underläge, säger Camilla.
Camilla ger Ulf Sjöö medhåll och säger:
– Det är mycket mer att göra i storstäder, men man får inte mer jobb än här. Det finns tio andra patruller i storstan som konkurrerar om samma uppgifter. I en större stad kanske man inte får göra något annat än att lasta fyllon i fyra år. Här får man vara med om alla typer av ärenden i rättskedjan och vara med ända från anmälan till häktning. Man får mer sammanhang. Man är med från början och med genom hela rättskedjan och får se allt. Man blir bekant med folk och några kommer med blommor när man fyller år.
Men hur ska en bra polis vara?
– De viktigaste egenskaperna är att ha en vilja att hjälpa människor, ett sunt förnuft är också viktigt.
Människor ringer om allt
– De kan ringa och fråga vad det är för väder i Kiruna. De kanske kommer in på stationen och frågar om saker. Men det är polisens uppdrag att hjälpa människor. Man blir allmänbildad. Man ska vara serviceinriktad, även med icke-polisiära saker, säger Ulf Sjöö.

Informationsdisken. Polisen måste vara beredd på att människor hör av sig om allt. Foto: F. Holm. |

Sambandsrummet. Foto: F. Holm. |
Viktigt att hålla sig i form
Man måste, när man kommit in på utbildningen, också tänka på hur man uppträder och vilka man umgås med. För när man kommit in på utbildningen ses man som polis av allmänheten. Då passar det sig inte att festa och dansa på bordet om man sedan ska omhänderta en person på krogen som gör likadant.

Efteråt hölls en frågestund, där besökarna fick chansen att ventilera olika saker. Foto: F. Holm.
Vill du veta mer?

– www.polisen.se/blipolis
– Så arbetar polisen
De som klagar på polisen har nu ett utmärkt tillfälle att söka och göra skillnad!