Ett av Kerry Bomans kort taget på 1970 talet då han patrullerade Filipstad med kameran i högsta hugg!
För ett antal veckor sedan utlovades en bildspecial från Kerry Bomans tranmossen. Håll i er. Alla kort är tagna ur Kerry Bomans samling. Samt, sist men inte minst, ett stickprov ur hans andra samlingar.
Kerry bodde på Tranmossen någon gång på 60-70 talet. Och besöker här tranmossen tillsammans med en annan före detta bosatt där.
På sjuttiotalet efter att husen på tranmossen hade övergivits så började förfallet.
märk väl hur det stora trädet på baksidan av det större huset redan har börjat knacka på.
Även det mindre huset i angränsande var intakt.
Gården inspekterades grundligt av Agda, född och uppvuxen i Tranmossen, som enligt sin make på tidigare bild var så lik Ella Fitzgerald.
Frågan är om förfallet hade minskat, eller varit lika stort, om takteglet hade fått vara kvar.
I Kerrys arkiv dolde sig en hel del fotohistoria med stil. Inte minst mannen, myten, originalet. Bultore!
Angående Tranmossen
Våran mor Thora nu 93 år har många gånger berättat att hon som barn ofta gick till Tranmossen från Solhälla (på Jonstorpsvägen), för att hämta 4 liter mjölk från en bonde där uppe på höjden .
Hon gick tillsammans med sin tvillingsyster Thyra och dom var 10-12 år gamla , både sommar och vinter , i ur och skur . Vilka barn skulle göra detta idag?
Kan även nämna att Jag som 15 åring åkte moped dit upp till Tranmossen och pangade en (1)ruta på boningshusets övervåning på gaveln.
Det var redan då ett öde torp men Vi blev iaktagna och fick betala en ny ruta vilket kostade mig och min mor 14 kronor och 75 öre. Det var mycket pengar på den tiden , men jag lärde mig att aldrig mer göra om detta!
Mycket spännande!
Du borde ta tillvara på hennes minnen och skicka in till folkmun! Det skulle vara riktigt intressant att läsa eller höra lite berättelser om hur det såg ut i de trakterna när hon var liten, hur de levde, växte upp osv. innan alla villor och hyreshus m.m. blev till. Hur gårdarna såg ut då osv.
Jag kan tipsa om lite intervjufrågor, böcker om hembygdsforskning osv. om intresse finns.
Hade jag varit frisk hade jag själv fortsatt att intervjua gamla människor och forska om gamla byar etc.
Har mycket påbörjat från norra Hälleforstrakterna som dock blivit liggande, dessutom kommer en del kapitel inte bli färdiga eftersom en av mina huvudkällor, en mycket fin vän som jag saknar mycket, tyvärr avlidit.
Kommer ihåg några episoder med Bultore från 80-talet. En vinter satt han och fiskade i sin rullstol i kyrkviken precis där Skillerälven rinner ut. Längst ute på kanten där det blev öppet vattnen och folk skrek på honom.
- Kom in Tore, du kommer gå genom isen.
Tore brydde sig inte ett skit, fiskade lugnt vidare.
Respekt!
Han hade en egen stil att ta sig fram i rullstolen. Han gick med fötterna och tog sig på så sätt framåt, såg rätt lattjo ut. Jag och en polare var på väg in på systemet när vi såg Tore komma “gående” mot bolaget. På fötterna hade han ett par sprillans nya fotbollsskor av märket Adidas. Jag vill minnas att det var ett par Wembley SL – alltså Adidas toppdojjor vid den tidpunkten. Jag och polarn bara gapade…
Apropå Karl-Edvard: Den mannen hatade ungar. Fy fan vad han jagade oss uppe på Skogsryd. För att inte tala om den gången när han i fyllan höll på att spola på bandyplanen och var så jäkla dragen att han for omkull och blev sittade och frös fast..
Bultore=arg gubbe!
Ja Fredd. Men tyvärr så får det bli lite lightverisioner just nu eftersom det ibland kan bli rätt så osammanhängande annars. Enligt Kerry så var Agda och hennes man var i alla fall frikyrkliga och uppträdde på sin frikyrka en del.
Det kommer kanske dröja innan jag får fram lite mer. Men det kommer. Tills dess så låter jag nog Tranmossen vila en stund.
Hade gärna sett lite berättelser om dessa bilder, t.ex. om personerna och deras liv, husen på bilden, vilka som bott där genom tiderna, hur det var att leva där, hur man livnärde sig, vad man gjorde på fritiden, hur en vanlig dag sett ut, glädje och sorg, snillen, kunskaper, erfarenheter, sorger, motgångar, laster, okunskap, originalitet, livsfilosofin, tro, hopp, kärlek etc… samfundslivet i den lilla byn, berättelser om gårdarna och människorna där i största allmänhet.
Fler ska det bli. Skriv gärna ner dem på en lista. More to come som di säger i statera’.
Det är egentligen märkligt att man hyllar gamla original när de inte finns längre.
När de lever så fnyser bara folk åt dem, vänder dem ryggen, skrattar åt dem bakom ryggen, låter dem förfalla i missbruk, har fördomar och fördömanden mot dem osv.
Men så fort de dör så höjs de upp på piedestal, då kommer plötsligt alla ihåg hur fina människor det var… det skrivs biografier, recensioner, böcker m.m. om dem, ställs ut stora vernissage etc.
Jag undrar vad en del gamla original hade sagt om de hade fått några vänliga ord när de levde istället. Men hade de fått lite villkorslös kärlek under livet hade de kanske inte varit just original, utan bara sjunkit in i den “grå massan”?
Det kan även vara så i många fall att man när någon försvunnit bara kommer ihåg deras goda sidor.
Att Bulthore var en skidkämpe kan vi nog alla ana oss. Att han ställde till förtret för räddningstjänsten med sitt pimplande på ganska bräcklig is kommer vi minnas. Med glädje. För det är de sidorna hos ett original som är mest intressanta. Deras ovilja eller oförmåga att ens försöka passa in borde, enligt mig, rimligvis höja dem till skyarna.
Man vill se mera orginal efter att sett Thore,betänk att Thore var en av Värmlands bästa skidåkare,tydligen något i generna när man ser till Thores bror Karl-Edvard som fortfarande än idag har banrekordet på milen ute på kalhyttan
Bultore jag vilken skön gubbe. Honom hade jag glömt bort.