Stort och smått, alla är välkomna till Brukshundklubben i Filipstad. Den 6 juni var det traditionell hundutställning och med fanns Anna-Lena Gerhardsson med wemaraneern Faust och Klara Nilsson med sin Chihuahua Giza.
Att ställa ut hundar är för många något av det roligaste som finns. Har man en gång blivit biten så är man fast. Det menar i alla fall flera av de som fanns med på Filipstads Brukshundsklubb på nationaldagen. Ordföranden Ylva Kristoffersson menar att intresset till stor del är socialt betingat.
– Det är ett sätt att umgås och man träffar andra hundintresserade. Många av de man träffar på en utställning har samma hundras som en själv och då är det roligt att utbyta erfarenheter, sa hon.
Hennes egen hund border collien Gazta, mer känd som Skatan, fanns inte med bland söndagens utställningsobjekt. Hon satt snällt bredvid matte och slukade en och annan våffla.
– Nej hon är för liten till växten och skulle bli utdömd. Men det är trivsamt att vara med här ändå.
Kanske är “Skatan” för liten, men hon är tillräckligt tuff för att ta en närmare titt i objektivet.
Efter friseringen har man rätt till en stunds avkoppling tycker Loffe som är en bichon frisé. Matte Iréne Hiertner har servat och satt på fläkten. Livet i rampljuset verkar helt okej.
Och fler är med av samma anledning. De har med sina hundar och bara umgås. Anna-Lena Gerhardsson har två hundar med till klubben och en av var uppe i ringen, men Faust som är 11 år satt snällt i skuggan under ett träd och tittade på.
– Många tror att Faust är en grand danois, men rasen heter weimaraneer och de är inte fullt så stora. Rasen är en stående fågelhund, berättade Anna-Lena.
Så himla söt är Giza, med matte Klara nilsson.
Utställningens absolut minsta besökare såg inte ut att vara annat än ett tomt koppel, men vid närmare granskning visade det sig faktiskt att kopplet i ena änden innehöll den tio veckor gamla chihuahuatiken Giza. Och hon var absolut något bland det sötaste man kan tänka sig. Än är Giza för liten för att ställa ut, men det är bra att vänja henne med andra hundar och göra henne social. Med sig hade hon sin matte Klara Nilsson.
Maria Ansdersson från Brattfors med sina Irländska varghundar Jinnie och Bentley. Jinnie kommer från Brattfors, Bentley är engelsman.
Från Brattfors fanns Maria Andersson med sina två Irländska varghundar, tiken Jinnie som hon fött upp själv, och den fem månader gamla hanvalpen Bentley som hon hämtat hem från England. Namnet Irländsk varghund kommer från den tid då de användes vid vargjakt på Irland under 1600-talet.
– Men nu är det inte tillåtet att jaga varg med dem längre och numera används de bara som sällskapshundar. De är lugna, snälla och kräver ungefär samma motion som en medelstor hund. Rasen brukar beskrivas med tre ord “The gentley giant”, berättade Maria Andersson.
Och efter en rundvandring bland alla hundar och människor kan vi konstatera att det är precis som Ylva Kristoffersson säger:
– Här är det fullt av glada och positiva människor och hundar.
En annan jätte. Go som en nalle är Gjertrud snart två år från Östra Ämtevik,Sunne..
.. som hade sällskap av Eva Thorsson.
Redan nästa månad är det dags igen för mer traitionellt med Brukshundklubben, då det blir den årliga hundparaden i stan.