Ni har säkert sett dem förut, men garanterat inte hört dem. I alla fall inte live. Bandet som gjort sig kända under namnet Diezel uppträder nu under namnet Bullseye, och skillnaden är stor. För att från tidigare ha ägnat sig åt covers levererar de numera eget material.
Bosse Norman, Johan Hallström, Jesper Magnusson och Jocke Ståhl har spelat ihop under namnet Diezel i tre år, men under det senaste året har de jobbat med att göra ett album med egen musik. I samband med skivsläppet har har de också antagit det nya namnet, Bullseye.
– Diezel ägnar sig åt covers, Bullseye håller sig till eget material, hårdrock, och det känns jävligt bra, säger sångaren Johan Hallström och gitarristen Bosse Norman.
Och lagom till Oxhälja uppträder Bullseye live för första gången. Världspremiären sker i serveringstältet på lördagskvällen.

Från att ha spelat andras musik till att göra egen, kan låta som en drastisk förändring. Men enligt bandet handlar det bara om en naturlig vidareutveckling.
– Vi har spelat tillsammans så pass länge nu att vi känner varandra. Vi strävar mot samma mål. Det känns naturligt att ha tagit steget till att göra egen musik, säger trummisen Jesper Magnusson.
Bosse Norman har ofta huvudet fullt med musikslingor som han delar med sig till övriga bandet. Denna förmåga har de tagit tillvara på och därefter bidrar övriga bandmedlemmar till att färdigställa musiken. Ofta är det Johan Hallström som sätter text och musik.
– Haha, men det är jag som står för de tunga riffen, säger Bosse Norman.

Debutplatta “Count on me” finns inte bara som album. På totalt elva sajter ligger bandet med, bland annat på Spotify, itunes och cdon.com.
Satsningen är seriös och den kritik bandet fått låter lovande inför framtiden.
– Bland annat finns det en community på nätet som heter rockspot.se, där har vi fått betyget 4.5 av 5 och det är vi riktigt glada över, säger Jesper Magnusson.
Nu hoppas Bullseye att nå ut med sin musik och att de ska få tillfällen att få spela på andra platser i Sverige, men samtidigt vill de inte gå några händelser i förväg. De är ju trots allt, gamla rockrävar och sådana är tålmodiga.

Foto: Martin Hedlund.

–Och killarna på Chartmakers i Finland, de som har mastrat låtarna. De har jobbat med band som Volbeat, och de har fått till låtarna helt otroligt, säger Johan Hallström.
Och vad betyder det, att mastra? *reds anm.
– De har liksom gett den sista knuffen i ljudet, förklarar Jesper Magnusson.

I dagarna är det brukligt med oxhälja, men på två olika håll håller entusiaster och studenter en tradition i liv, kolning. Förr i tiden var det nämligen inte bara att göra järn utav den järnmalm som förts upp ur gruvorna, den var även tvungen att hettas upp till 1.500 grader för att kunna smältas till formbart järn. För denna uppvärmning användes träkol, som massproducerades på hösten i stora staplar av ved, övertäckt med stybb, i folkmun kallat Kolmilor.
Denna produktion avslutades dock under 60 och 70 talen, men traditionen att göra träkol lever kvar i Gammelkroppa och Silfver grufvorna.

I onsdags tändes årets mila av skogsskolan och dess elever, med hjälp av den före detta rektorn Gunnar Johansson.
– Fast egentligen så rör det sig varken om tändning eller brand, det är kolning, berättar Gunnar och fortsätter:
– Man slänger ner glödande ved i milan, och täpper sedan till för att fånga in värmen och stänga ute luften. I detta tillstånd värms sedan virket upp under en period på två till tre veckor och sedan så har man färdigt träkol.
Eleverna från skogsskolan får under den tiden hålla vakt 24 timmar om dygnet för att se till att det inte blir för mycket syre i milan.
– Om man inte är försktig så kan milan snabbt antändas och då går skörden upp i rök och man får börja om.
För att inte tala om man skulle ramla in igenom taket.
– Det är runt 500 grader inne i milan, och det finns många historier om hur kolare dött på det sättet, senaste fallet var på 60-talet, berättar Gunnar.

Men det är inte bara den årliga milan som är på gång i gammelkroppa.
– Nu på lördag firar vi 150 årsjubileum för skogsskolan, berättar Karl-Wiktor Svensson, en av årets elever. Då är alla välkomna hit för att titta på milan, de får också testa på delikatessen kolbullar och tipspromenad i vildmarken här runtom.

Gunnar Johansson för traditionen vidare till skogsskolans elever.

En bit norrut, utanför Hällefors vid Silfvergrufvan kolas det också för fullt. Denna i föreningen Torpcirkeln silfvergrufvan.
– Detta är en liggmila, och det är 26 gången vi gjort dem, berättar Sivert Forsberg en av föreningens medlemmar. Liggmilan skiljer sig från resmilan genom att man istället för att kola den uppifrån och jäms med sidorna istället låter den kola från ena kortsidan till den andra.

Sivert Forsberg är en av dem som håller milan i Silfvergrufvan vid liv.

Men Torpcirkeln har många andra projekt på gång.
– Nu planerar vi inför en renovering av viktiga byggnader här i trakten, nämligen bystugan, folkparken och bagarstugan.

Allt eftersom kolningen sprids genom milan kan man skörda den på träkolet.

Jonathan Flodman 14 år från Sunnemo är äkta vara. han går klädd på detta vis varje dag. Det går åt en hel del vax - och då pratar vi inte bara bilvax.

Folkmun fanns med under inspelningen som länken mellan “raggare” och filmteam. Och vi vill också ta tillfället i akt att tacka alla som ställde upp med sina bilar.

Ett gäng i karavan som raggat på stan förr, de vet hur turerna ska gå.

superettan mot division 5 på Kalhyttan. Det är vad alla fotbollsfrälsta kan få uppleva på lördag om de har möjligheten att smita ifrån renkorvar och godisstånd då Oxhäljaträngseln är som värst på stan. För då kommer Degerfors för att möta Filipstad i en träningsmatch.
– Vi behöver komma ut och spela lite, och vi tycker det ska bli kul att komma till Filipstad. Det är ju mycket folk hos er under Oxhälja och det kan ju bli en rätt stor publik, säger Degerforstränaren Peter Werner.

Lallet och Broberg, två spelare i röda-vita laget som ska känna FFF på pulsen.

Med sig till Filipstad har Degerfors alla sina bästa spelare. Och vi undrar – Okej, hur tänkte ni?
– Filipstad ligger lagom långt bort, och vi brukar försöka få till matcher på ganska nära håll. Vi har dessutom ganska många supportrar från Filipstad, säger Peter Werner.
Han är också bekant med Filipstadstränaren Tony Nilsson som en gång gjort spelarkarriär i Degerfors, och den kontakten har naturligtvis haft viss inverkan på att matchen arrangerats.

För FFF kommer mötet att bli årets höjdpunkt och att hålla nerverna i styr är inte det lättaste. Rädsla, spänning, känslorna är blandade.
– Ja några är nog lite uppskrämda inför matchen, men det är klart att de ser fram emot det. Vi har också bjudit in två extra spelare som vi anser är lovande och har en fin inställning till fotbollen. Det är Johannes Gustavsson från Lesjöfors och Alexander Onaca från Storfors, säger Tony Nilsson.
Och vem vet, kanske kan matchen ge de båda killarna en skjuts framåt i karriären.
– Vi tittar alltid efter lovande spelare när vi är ute, säger Peter Werner.

Samuelssons målgest. Blir det några på Kalhyttan?

Filipstad FF spelar i divison 5 och ligger på en åttonde plats. Degerfors ligger på en blygsam elfteplats, men för FFF spelar det i sammanhanget inte så stor roll då DIF spelar i en helt annan liga, bokstavligt talat. Och vi undrar hur matchen kommer sluta helt enkelt.
– Tja, med lite tur kan vi komma undan med en förlust på 4 kanske 5-0, säger Tony Nilsson.
Peter Werner är betydligt blygsammare i sitt utlåtande.
– Nja jag vet inte om jag vill gissa. Men okej jag kör på 3-0 till oss, säger han.
Folkmun gissar att Peter Werner håller fingrarna i kors bakom ryggen.

Laila och Jocke tog sig in på en femteplats på Värmlandstoppen med låten “Please don’t leave me” veckan innan sommaruppehållet i juli. Där har de legat och bidat sin tid, för den 25 augusti när programmet drog i gång igen klättrade de direkt in på förstaplatsen.
– Det känns jätteroligt. Verkligen. Och jag ska suga på den här karamellen så länge jag kan, säger Laila Saikoff Gladh.
Text och musik till “Please don’t leave me” är Lailas eget verk, vilket gör det extra roligt att låten gått hem i stugorna.
– Låten är huvudspåret på skivan “The journey” som jag gav ut den 19 juni och den har sålts lite överallt. Jag är naturligtvis glad att det finns människor som gillar skivan, säger Laila.
Och att duon inte bara slagit igenom i Filipstad kanske omröstningen visar då Laila och Jocke tog hem hela 36 procent av alla röster, vilket kan jämföras med låten som hamnade på andra plats med 18 procent.
– Ja nu får vi se hur det går, men man går aldrig säker. Vem som helst får rösta och det är väldigt olika vad folk tycker om för musik, säger Laila.

Många nyfikna är framme och kikar redan nu, men de får ge sig till tåls tills på fredag då allt drar igång.